Trotsåldern.... näää inte jag, eller.....?!

Jag är mitt uppe i trotsåldern. Inte litegrann utan väldigt mycket enligt både Mamma & Pappa. Mamma är nog värst drabbad, även om jag visar vad jag tycker för Pappa också. En vanlig morgon kan se ut så här. Jag vill inte byta blöja, inte äta frukost, inte borsta håret, inte borsta tänderna, inte klä på mig, inte klä på mig ytterkläder, inte sätta mig i bilen, inte säga hej då på dagis. Sen vill jag inte gå hem från dagis, inte sätta mig i bilen, inte gå in i porten, inte gå in genom dörren, inte klä av mig ytterkläderna, inte äta middag, inte borsta tänderna, inte gå och lägga mig. Ja det var väl några av de sakerna jag inte vill göra.

Sen är listan lika lång på saker som jag vill göra, men inte får. Och då blir jag arg såklart. Slänger tallriken med mat på golvet (ja det är mat på tallriken), häller ut mjölken, skriker. Och om jag inte får öppna hissdörren, öppna grinden och trycka på knappen, ja då tror våra grannar att Mamma trampat på mig med stilettklackar eller liknande. "Drama king" är mitt nya smeknamn, för jag slänger mig på golvet och skriker helt hysteriskt. Ibland slänger jag saker på Mamma, eller ger henne en örfil utan att förvarna. Gärna när vi ligger i sängen och jag ska sova.

Mamma pratade med dagis och de har knappt märkt att jag är i trotsåldern. Konstigt, tydligen sparar jag allt till Mamma och Pappa, vad bra! Förra veckan tog det Mamma 5 minuter att få in mig i bilen. Jag körde ostbågetricket. Ni vet man gör kroppen till en ostbåge och då är det helt omöjligt att få in mig i bilen och knäppa bältet. Ska nog slå rekordet på 5 minuter. Det var nog inte så jobbigt för Mamma, vi var bara otroligt sena och hon hade tydligen något möte på jobbet. Ja ja, så är det att ha barn....., eller?!

Kram från Gustav